Hur i helvete kan man ens tvivla på en sådan här vänskap?

Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik.

Ja idag står man inför en stor förändring. Lillebror ska nämligen flytta hemifrån, i alla fall på veckorna. Känns läskigt att inte ha honom hemma jämt, jag kommer helt klart att sakna honom. Sen som den storasyster jag är så är jag orolig över att han inte klarar av att bo själv. Jag menar det är ju allt; laga och äta mat, lägga sig i tid, komma upp i tid, komma iväg i tid, göra läxor och sköta inköp.

Förhoppningsvis så klarar han av det. Men om han inte gör det så flyttar han ju förmodligen hem igen... och det är ju bra! 
Usch, detta känns hemskt!