..att jag har gått och blivit en duktig tjej!
Eller kanske är det den duktiga tjejen inom mig som har tittat fram. Vad har jag då gjort som är så duktigt? Jo, det ska jag ta och tala om!

Först och främst igår så hjälpte jag min älskade karl med bilen. Putsade rutor, torkade ur och dammsög bilen invändigt och sånt.
Sen idag, alldeles strax, så ska jag upp till mor och Mats för att hjälpa dem med huset och verkstan! Ska skruva ner några hyllor i mitt blivande, tillfälliga rum. Lika bra att fördriva tiden med något nyttigt medan Martin är på jobbet.
Blir nog samma sak imorgon skulle jag tro, så det blir klart någon gång!

Ha en bra dag på er!

Utvändigt slutresultat :)

  och en liten egobild ;)

Här kommer lite bilder som Martin tog under vår slutproduktions uppvisning.

Girls fall in love with what they hear.

Boys fall in love with what they see.

That's why girls wear make up and boys lie.

Fortfarande lite förvånad över mig själv, sitter jag återigen vid datorn. Inomhus i tryggt förvar, efter en impulsiv promenad. De som känner mig, vet att jag inte är den som är ute och vandrar i tid och otid. Blev sugen på att lyssna på musik, blev trött på att titta på andra avenyn, undrade om katten min gillar promenader.
Att det var en sån där fin, rosa/orange vårkväll med 8+ grader i luften, spelade nog också in i det hela.

Allt detta resulterade i en rask promenad på en 45 minuter. Mötte kanske 4 bilar.. inte så ovanligt, en katt blev vettskrämd av bilarna. Stötte även på en liten bäver. Trodde först att det var en blöt katt, men kom sedan på att en katt inte skulle bada frivilligt. Såg även en liten äcklig grön groda. Jag tog ett kort på den men i och med rädslan av att den skulle hoppa emot mig, blev det ingen bra bild.

Här är den i alla fall. (Usch).

Det känns så annorlunda, konstigt och framför allt främmande att inte ha sin andra hälft i närheten. Att inte få träffa sin andra hälft på några dagar. Det är inte bara mitt huvud, mitt psyke som saknar utan det är hela min kropp som saknar och längtar så innerligt. Det känns i varenda liten nerv i kroppen.
En helg är inte så länge... egentligen. Men när man har träffats varenda dag i drygt sju månader, så känns det som en hel evighet. Att sova själv, ensam i min stora säng inatt, var väl ungefär som att cykla för första gången. Det gick inget vidare bra alltså. Som tur var så sällskapade mina två håriga kattpojkar mig, det var som att de visste att det skulle bli en tuff natt för mig.
Ovanpå allt det här så var ju strömmen såklart tvungen att sticka. Inte så kul när man vaknar mitt i natten, då det är kolsvart och knäpptyst. Till råga på det så var jag ju ensam också, för två katter är en klen tröst i ett mörkt rum. Att inte få vakna med min alldeles egna, underbara, älskade pojkvän, vid min sida är nästan det värsta av allt. Jag får lov att tänka på hur otroligt skönt och underbart det kommer att vara då vi ses igen, efter den här långa helgen. Trots att det känns så långt bort just nu. Det är helt otroligt hur kär jag faktiskt är, det märker jag än mer nu. Finns inget som jag inte skulle göra för denna människa. Allt för dig, Martin. Du är det bästa jag har och du är den enda jag vill ha. Annat är otänkbart.
Jag älskar dig, med hela mitt hjärta. Till världens ände och tillbaka. Du är bäst.

Behövde skriva av mig. Den här texten är förmodligen högst ointressant för väldigt många. Jag förväntar mig inte att någon ska orka läsa detta och det är inte heller det jag är ute efter. Vill bara få ur mig det.

Det kallas tvivel, det där som stör.
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.
Jag ser hur du tänker på nåt,
hur du längtar dig bort, som en fågel i bur.
En obehaglig distans, en konstig känsla nånstans.
Det känns tomt - eller hur?

Under dagarna har vi fullt upp med allt vad slutproduktion heter. Snart går vi väl in i väggen allihopa, alternativ så kvävs vi av syrebrist. För syrebrist kan jag lova att det är inne i vår kära Galax. Det är så illa att man faktiskt ifrågasätter ifall fläktarna ens är igång.
Men det går helt klart framåt alltihopa och tillslut kommer det här bli skitbra! Bara man slänger in lite kvällsrep och sånt + öva, öva, öva.

Imorgon är det tyvärr nationella i 5timmar så hela dagen, som vi skulle ha kunnat använda till rep, försvinner. Rätt dumt att vi inte får göra provet senare. Som teknik treorna får göra, för att de for till Sthlm på studieresa idag.

Jaja, det är väl vad som händer just nu! Nu ska jag fortsätta läsa texterna inför provet imorgon...

Glöm inte att komma och titta nästa tisdag!
18.30 Hullsta Gård.
125:- Vuxen. 60:- Skolungdom.

Borde skriva något här.

Borde lägga upp bilder här.

Borde helt enkelt vara mer aktiv här.

Borde, borde och borde.

Jag vill, men jag orkar inte.
Vet inte vad jag skulle skriva egentligen.
En massa babbel och skitsnack blev det nu istället för något vettigt.

Till veckan har vi APU hela veckan inför slutshowen den 19april. (18.30 Hullsta)

Känns stressigt med det kommer bli skitbra som vanligt!
Även svenskaB nationella i veckan. Fast det går nog bra det med.

Aja, hejdå!