Pappa heter Staffan Norström är 65a och jobbar som bilförsäljare på Ivars bil.
Därför vet typ alla vem han är...
Mamma heter Jenny Fredriksson är 63a och jobbar som förskole/lågstadie-lärare.

De bor inte tillsammans sen sommaren 09 och båda har ny partner.
Pappa är från Forsmo och mamma från Resele. Just nu bor båda i Resele och i Resele har jag tyvärr bott i hela mitt liv.

Vet faktiskt inte alls vad man annars ska berätta om dem. Så detta får faktiskt duga.

Hejdå.

Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva här. Jag har en del kandidater till denna titel. Det beror nog på vad man ser som första kärlek. Och jag vet inte hur jag ser på det.
Min första "kille" hade jag när jag gick i ettan, han hette Daniel. Men vi umgicks verkligen aldrig så det gills ju inte.

Mitt längsta förhållande än så länge är med Harry. 6månader drygt, fast det var i typ åttan. Så man kan ju fråga sig hur seriöst just det egentligen var.
Efter det har jag haft några till förhållanden och självklart har jag varit kär. Men jag har ingen aning om vem jag varit mest kär i av dem. Sådant är ju rätt svårt att jämföra, tror inte ens att det går(?)

Just nu har jag ett förhållande med Martin Forsgren. Vi har snart varit tillsammans i ett halvår. Men jag har varit kär, så mycket längre. Bara han själv och jag vet exakt hur länge. Jag skulle kunna sitta i veckor och försöka förklara hur löjligt kär jag är i denna människa, men aldrig kunna sätta ord på ens hälften av det jag känner. Så kär förstår ju förhoppningsvis alla som läser detta, att jag är. (Om inte så kan ni ju läsa tidigare blogginlägg jag har skrivit).

Martin är min STÖRSTA första kärlek i alla fall, det är jag fullkomligt säker på.
Jag älskar dig, älskling.   

mycket som jag aldrig kommer att kunna förstå mig på...

Blir bara så otroligt trött på människor. Varför är människor just människor?
Särskilt med tanke på att människor inte kan bete sig.

Men fick en bra och trevlig nyhet ikväll, det var skönt. Dock så tänker jag inte berätta det, inte än i alla fall. Så ni får vara nyfikna ett tag, om ni känner för det alltså.

Blev bara en massa otydligt babbel nu märkte jag. Så nu ska jag sluta babbla och mysa med Caesar istället! Hejdå.

Min prins ♥

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Tänk att för mig finns det ingen mer speciell, ingen ännu bättre, ingen mer underbar, än dig. Du är den enda, du är den finaste och jag älskar dig så mycket mer än vad någon kan förstå. Eller ens försöka förstå. Jag är kär! Nej, jag är mer än kär.. Jag är fullkomligt, sprudlande, fullständigt, jätte förälskad.
Det finns ingen viktigare, det finns ingen jag hellre skulle vara med. Med dig så känns allt annat så långt borta. Och det är skönt jag vill bara kunna fokusera på dig, dig min älskling. Det bästa jag vet är att vara i närheten av dig. Jag älskar när du kysser mig, jag älskar då du håller om mig, jag älskar när du rör mig. Ingen stund är värd mer än stunderna jag har med dig.
Inte ens när du är sådär jobbig och irriterande och inte ens lyssnar, slutar jag älska dig, inte ens för en sekund. Det enda jag känner för dig är kärlek och inget kommer kunna ändra på det. Ingen kommer att kunna ändra på det.
För du är den absolut bästa för mig, och du ger mig den absolut största känslan; kärlek.

Tack för att du är min, Martin Forsgren. ♥

  Vi har det mysigt vi     

...inte lite sjuk heller.
Jag har gräsligt ont i huvudet och även bihålorna, vilket inte är det roligaste då man måste hosta. + att jag har feber och yrsel också. Med allt detta går det knappt sova ens så jag gav upp det för ett tag sen.
Så just nu ligger jag i älsklingens säng och saknar honom. Har lyckats pilla i mig en ipren och lite flingor i alla fall. Hoppas den börjar hjälpa snart, annars vet jag inte vad jag gör.
Usch vad jag hatar att vara sjuk!!

Förresten så är jag kärast!
Jag älskar dig. ♥