Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva här. Jag har en del kandidater till denna titel. Det beror nog på vad man ser som första kärlek. Och jag vet inte hur jag ser på det.
Min första "kille" hade jag när jag gick i ettan, han hette Daniel. Men vi umgicks verkligen aldrig så det gills ju inte.

Mitt längsta förhållande än så länge är med Harry. 6månader drygt, fast det var i typ åttan. Så man kan ju fråga sig hur seriöst just det egentligen var.
Efter det har jag haft några till förhållanden och självklart har jag varit kär. Men jag har ingen aning om vem jag varit mest kär i av dem. Sådant är ju rätt svårt att jämföra, tror inte ens att det går(?)

Just nu har jag ett förhållande med Martin Forsgren. Vi har snart varit tillsammans i ett halvår. Men jag har varit kär, så mycket längre. Bara han själv och jag vet exakt hur länge. Jag skulle kunna sitta i veckor och försöka förklara hur löjligt kär jag är i denna människa, men aldrig kunna sätta ord på ens hälften av det jag känner. Så kär förstår ju förhoppningsvis alla som läser detta, att jag är. (Om inte så kan ni ju läsa tidigare blogginlägg jag har skrivit).

Martin är min STÖRSTA första kärlek i alla fall, det är jag fullkomligt säker på.
Jag älskar dig, älskling.   

mycket som jag aldrig kommer att kunna förstå mig på...

Blir bara så otroligt trött på människor. Varför är människor just människor?
Särskilt med tanke på att människor inte kan bete sig.

Men fick en bra och trevlig nyhet ikväll, det var skönt. Dock så tänker jag inte berätta det, inte än i alla fall. Så ni får vara nyfikna ett tag, om ni känner för det alltså.

Blev bara en massa otydligt babbel nu märkte jag. Så nu ska jag sluta babbla och mysa med Caesar istället! Hejdå.